Teknik / Prylar

Technics har länge funnits i de svenska hushållen och har ofta setts som en högkvalitativ leverantör av elektronik. Det har alltid funnits något speciellt i produkterna, exempelvis vinylspelare som automatiskt hoppar till förvalt spår eller cd-spelare med bass-boost redan på tidigt 90-tal. Under testet av hörlurarna Technics EAH-A800 har vi fått uppleva en berg- och dalbana av funktioner vi gillar och som imponerar. Samtidigt har vi upplevt andra funktioner som vi gärna klarat oss utan och som i vissa fall enbart irriterar. Så högt och lågt denna gång, men häng med så reder vi ut en bit i taget.

Övergripande Technics EAH-A800

Medföljande i boxen kommer adapter för flygplan, en USB-C sladd för laddning samt en 3,5mm-sladd. Innehållet är således mer eller mindre standard för vad som bör ingå i klassens tillbehör. Transportfodralet är klätt i svart läder och tar inte upp alltför mycket plats i väskan.

Komforten på lurarna är helt ok men muffarna runt öronen är något stela. Det är givetvis en synnerligen subjektiv åsikt och även något som påverkas av både temperatur och lurarnas ålder (de kan mjukas upp med tiden och använding). Batteritiden utlovar 60 timmar utan ANC (brusreducering) eller AAC, 50 timmar med aktiverad AAC och 40 timmar med aktiverad ANC. Det placerar faktiskt Technics EAH-A800 i toppskiktet av uthållighetseliten tillsammans med Anker Soundcore Space Q45.

Uppspelningslägen

Tre uppspelningslägen tillhandahålls: Off, genomhörning samt ANC.

ANC-läget är OK. Monotona låga frekvenser försvinner och till viss del även stötljud. När vi sedan växlar till läget Off märkte vi att en stor del av tystnaden kommer av att lurarna redan från början är riktigt täta och isolerande. Växlar vi sedan tillbaka till ANC är det omöjligt att då inte lägga märke till ett susande bakgrundsljud, ungefär som en avlägsen motorväg, som gör att Off-läget nästan blir tystare. Således är det inte helt självklart vilket läge som är att föredra. Med ANC slipper du låga störande frekvenser men samtidigt försämras ljudbildens bredd, tryck och akustik tydligt. Utan ANC slipper du det klassiska trycket i örongångarna och samtidigt är lurarna rejält isolerade redan från början. Inget läge blir således perfekt och tyvärr är detta lite av röd tråd för Technics EAH-A800.

Genomhörningen då? Jo den är riktigt bra, i nivå med Sony WH-1000XM4. Du kan njuta av din musik med god kvalitet samtidigt som du kan ha koll på din omgivning. Du får två lägen på genomhörningen; Attention och Transparent. Transparent tillåter dig själv att bestämma nivå på genomhörningen medan Attention fungerar ungefär som Sonys Focus-on-voice.

Som headset för samtal fungerar Technics EAH-A800 förvånande bra. Detta är något som Technics själva har fört fram och det stämmer väl. Som motpart kan du i stort inte avgöra skillnaden, vilket imponerar.

Appen Technics Audio Connect

Det mest centrala med Technics app är att du får många möjligheter att justera och ställa in detaljer för kontroller och ljud. Och vad som verkligen sticker ut är de förprogrammerade EQ-lägenas ovanligt kompetenta förslag. Ljudbilden blir riktigt bra mot den genre som de är avsedda för.

När det gäller kontroller får vi dock lite känslan av att Technics EAH-A800 inte riktigt bestämt sig för vilken väg de vill gå. Om vi sneglar mot Sony WH-1000XM4 så får du bara touchkontroller och tittar du mot Anker Soundcore Space Q45 får du endast knappar. Men med Technics EAH-A800 får du båda, men, touchkontrollens två- och tre-klick låter dig endast kontrollera uppspelningsläget (om vi inte blandar in styrning av telefonsamtal). Andra funktioner styr du med knapparna på hörlurens underkant. Dessa är i ärlighetens namn inte är helt enkla att hitta, men detta är samtidigt säkerligen en vanesak.

Vidare upplever vi att menyernas uppbyggnad är lite komplicerade och inte helt intuitiva. Vissa förinställda funktioner rent ut av irriterar. Exempelvis stängs musiken automatiskt av när du växlar från Off eller ANC om du väljer att ha genomhörningen på läget Attention?

Sammanfattningsvis då? Jo, vi gillar alla möjligheter till finlir med diverse funktioner men vi har sett bättre organisering av alla alternativ. Dessutom uppkommer ett flertal frågor om val av funktioner eller avsaknad av dessa. Varför inte större flexibilitet med touch-kontrollen och varför inte på båda lurarna? Varför får jag info om batteristatus när jag stänger av hörlurarna? Vi återkommer till den där röda tråden vi stundvis saknar.

Ljudbilden – Technics EAH-A800

När vi nu har avverkat lite tekniska detaljer är det dags för det väsentliga, ljudet. Technics EAH-A800 låter bra- Inte perfekt, men medryckande och inspirerande. Ljudbilden är något kall och stel. Det är en högst subjektiv känsla, men det är som att korrektheten till viss del fråntar hörlurarna dess kreativitet. En intressant iakttagelse är att lurarna vaknar till liv när volymen är hyfsat hög. På lägre nivåer blir det lite platt och oinspirerat så med andra ord behöver Technics EAH-A800 lite utrymme för att få membranen att blomma ut.

Höga frekvenser

De höga frekvenserna är Technics EAH-A800 svagaste del. Vi saknar precision och sting. Det blir ingen riktig tydlighet och detaljrikedom i Alan Jackson – Drive. I Agnes Obel – Familiär finns många spännande artikulationer och ljud som inte riktigt når fram som de brukar. Om vi EQ ställer om diskanten kommer de fram, men det är svårt att hitta en balans. Däremot är “the higher lows” imponerade och krispiga.

Mellanregistret

Om de höga frekvenserna har delar att ta igen får vi i mellanregistren all värme och bredd vi kan tänkas behöva. Det är vackert skådespel i en bred akustisk scen. Air – La Femme d´argent smeker och låter dig imponeras av cirklande slingor. Men det är inte bara mjukt, kraften blir tydlig i Hans Zimmers – Buyer Beware.

Låga register

Tryck och kapacitet finns tveklöst också i basen. Dock blir det bullrigt i ”the lower ups”, alltså runt 300 hertz. Om vi återigen använder Hans Zimmers – Buyer Beware, runt 1:55 i låten, framkallar de kraftiga accenterna ett burkigt buller istället för tryck och pulshöjning. Justerar vi ner EQ-nivån på armen för 315 hertz får vi bort delar av problemet. Dock inte helt tyvärr och dessutom tappar vi samtidigt en del baseffekt.

Den totala ljudbilden – Technics EAH-A800

Efter justeringar i den inbyggda EQ blir ljudbilden riktigt levande. Hade det funnits ytterligare reglage på EQ hade detta gett förutsättningar att helt och hållet få bort bullrigheten i basen, som i mångt och mycket är den svaga del som vi inte kan justera. Detta till skillnad från viss svaghet i diskanten, som är lätt åtgärdat.
Technics EAH-A800 låter bra, men inte bländande bra. Det blir lite av ett problem i den prisklass hörlurarna befinner sig. För cirka 3 500 kronor så finns flera starka konkurrenter som kan erbjuda en tydligare och renare ljudbild redan från boxen.

Kontentan – Technics EAH-A800

Vi imponeras av flera delar såsom flexibilitet, batterikapacitet och, efter lite justerande, riktigt bra ljud. Men vi förvirras samtidigt av andra bitar och helhetsintrycket blir därför lite spretigt. Och det som i slutändan ställer till det för Technics EAH-A800 är prisklassens stenhårda konkurrens. Sony WH-1000XM4, som är exceptionella både i ljud och ANC, får du idag för 3 000 kronor. Är det batteritid du är ute efter är Anker Soundcore Space Q45, med sina 65 timmar, inget dåligt alternativ. Och dessutom betydligt billigare.

Vårt kära Technics får denna gång inte full pott. För det vi kanske saknar mest av allt är innovationen och känslan av påhittighet. Det som Technics så många gånger tidigare har lyckats med träder inte fram i EAH-A800.

Panasonic skickade recensionsprodukt för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.

Förväntningarna på Yamaha TW-E7B var höga, då det anrika märket har en lång historia av hög ljudkvalitet. I samma prisklass som Sony WF-1000XM4 var (när de lanserades) och med många snarlika funktioner kom frågan upp huruvida tio-poängaren skulle få en konkurrent om tronen? Under testets gång visade sig dessvärre Yamaha TW-E7B inte nå upp till förväntningarna.

Övergripande

Känslan av premium sveper över dig när du öppnar kartongen och sakta, detalj-fokuserat, packar upp innehållet. Yamaha TW-E7B är riktigt snygga och har en egensinnig design som leder tankarna till symboler och design i Star Wars-världen. Med i kartongen får du öronpluppar av fem storlekar, USB-C sladd och laddningsetuiet. Så än så länge alla rätt.

Batterikapaciteten är 6 timmar i lurarna och ytterligare 16 timmar med laddningsetuiet. Du får information om status genom fyra dioder på fronten av ladd-etuiet. Elementen mäter 10 mm och vikten ligger på 7,3 g per lur. Värdena är således fortsatt nästan identiska med Sony WF-1000XM4. Men nu väljer Yamaha sin egen stig.

Ett intressant val av Yamaha är att ha två fysiska knappar på höger lur och en fysisk knapp på vänster lur. Du kan dock inte på något sätt ställa in funktionerna av knapparna, vilket gör att du måste minnas vilken knapp som styr vad. Använder du samtidigt ett par andra liknande lurar blir det en utmaning då du inte kan likställa funktionerna med vad du kanske är van vid. Vidare finns start och stopp på ena luren och volymkontrollen på den andra. Så om du föredrar att ha en lur i öronen, under exempelvis middagsmakandet, gäller det att välja vilken funktion du vill ha tillgång till under tiden.

Appen Yamaha Headphone Control

Den tillhörande appen är något slätstruken. Den medföljande EQ:n har fem, förinställda profiler och två slottar finns för dina egna behov. Vidare kan du ställa in vilket lyssningsläge du önskar. Yamaha TW-E7B erbjuder också tre funktioner för att optimera lurarna på olika sätt. Listening Care ska säkerställa att alla detaljer i ljudet hörs, även vid låg volym. Listening Optimizer analyserar passformen och ljudläckage i realtid. Och slutligen Gaming Mode, som reducerar fördröjning och förbättrar hastigheten av ljudöverföringen.

Den enda tänkbara anledningen till varför dessa funktioner inte alltid är aktiverade är sannolikt ett sätt att spara energi. Det står dock inte presenterat någonstans huruvida detta är tanken och i så fall hur mycket batteritid man kan spara. Således känns alternativen snarare som en gimmick för att ge användaren känslan av ytterligare funktioner. Funktioner som kontinuerligt borde vara igång.

Komfort

Yamaha TW-E7B har ett centralt problem i sin design, och det är höjden. Lurarna sticker ut en bra bit och det är svårt att få dem att sitta på plats (något Panasonic/Technics också hade problem med i deras första TWS-premiumlurar). Att sedan få dem att sitta bekvämt, eller sitta kvar i ett bra läge, är lika svårt. Även efter experimenterande mellan de olika pluppstorlekarna tvingas man kompromissa. Den största sluter tätt, men gör ont efter tag. Den mellersta ökar på bekvämligheten, men släpper igenom ganska mycket ljud från omgivningen. Så inget alternativ blir riktigt bra.

Givetvis är det individuellt hur pass bra en hörlur passar men med tanke på att på Sony WF-1000XM4 från början vilade i örat hur naturligt som helst, så har Yamaha TW-E7B en uppförsbacke i denna aspekt.

Ljudkvalitet hos Yamaha TW-E7B

Ljudbilden

Ljudbilden är utan tvekan bra, men inte exceptionell. Redan från början uppkommer ett litet behov av att justera ljudet med hjälp av appen. De höga frekvenserna är något dova och krispigheten i ljudet saknas lite. Det är dock lätt ordnat med EQ och sedan är ljudbilden riktigt trevlig. Slående var att lurarna levererar akustisk musik på ett mästerligt sätt. Dave Weckls – Dis´ Place This återges briljant. Ljudet är synnerligen levande och alla nyanser blir tydliga och hörbara. Det betyder givetvis inte att hörlurarna ryggar undan för andra musikaliska rum, men just i detta trivs de lite extra bra. Basen återges piggt och kraftigt utan att bli överdriven. Bredd och akustisk förmåga är utmärkt där Hans Zimmer – Buyer Beware, som är en god måttstock, blir ett medryckande skådespel.

Genomhörning

Genomhörningen är ok. Med musik på är det dock svårt att uppfatta omgivningen. Vi saknar också smarta funktioner som Focus on voice eller vilken nivå genomhörningen ska ligga på.

Brusreduceringen

Brusreduceringen ger ingen större effekt på om du exempelvis knäpper med fingrarna runt huvudet. Jämfört med Off-läget är det faktiskt ingen större skillnad. Den skillnad du kan höra är en viss minskning av lägre frekvenser, men inte mycket mer. Även här hade möjligheten att justera nivån av brusreducering varit önskvärd.

Kontentan – Yamaha TW-E7B

Det finns lite för många skavanker hos dessa True Wireless-hörlurar för att de ska vara prisvärda. Framför allt i jämförelse med den naturliga utmanaren och referensen Sony WF-1000XM4, som idag kostar cirka 2 300 kr. Knappkontrollerna är invecklade och går inte att justera, passformen är svår att få till och batteritiden är inte mer än ok. Det sista hade inte varit ett problem, om det inte hade varit för att laddningen inte är speciellt snabb. Det Yamaha TW-E7B lyckas bra med är ljudbilden, som efter lite justeringar i EQ, är utmärkt och bjuder på riktigt trevliga musikstunder med din favoritmusik.

Dock räcker det inte för att Yamaha TW-E7B ska hålla måttet. Vi förväntar oss mer av ett par lurar som kostar cirka 3 000 kr, de ska locka oss och hålla kvar vårt intresse. Och det ska vara enkelt. Men dessvärre är det inte så med Yamaha TW-E7B.

Yamaha skickade testprodukt för denna recension. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.

Spellista för testning:
⦁ Thomas Bergersen – Empire of Angels
⦁ Seven Lions – Freesol
⦁ Solar Fields – Sombrero
⦁ Hans Zimmer – Mombasa
⦁ Agnes Obel – Familiär
⦁ Alan Jackson – Drive
⦁ Dave Weckl – Dis´Place This
⦁ Von Dinkelmeyer – Countach 1988
⦁ Michael McCann – Watchtower
⦁ Armin van Buuren – Beautiful Life
⦁ Dawn Upshaw – Lorsque Vous N’Aurez Rien A Faire (ur Cherubin)

Det finns en hel del tänk bakom Anker Soundcore Sport X10, det märks. Ett tänk som verkar mot att skapa ett par hörlurar som tål en del, inte ramlar ur, som motiverar dig till att pressa vidare men som samtidigt nästan inte väger någonting. De levererar ett energiskt och explosivt ljud samtidigt som de erbjuder flera funktioner som vi återfinner bland mer exklusiva och dyrare hörlurar. Allt är dock inte gröna skogar, det finns förbättringsmöjligheter på flera områden. Men som träningslur är Anker Soundcore Sport X10 på många sätt precis vad du behöver.

Övergripande Soundcore Sport X10

Hörlurarna kommer med hörlurspluppar av fem olika storlekar. Detta är direkt ett plus då det förbättrar möjligheterna för bra passform och ljudbild. Vidare får du en USB-C sladd, ett laddetui samt hörlurarna. Etuiet är elegant och kompakt vilket kommer av att byglarna går att fälla in, en funktion som Anker ihärdigt trycker på. Det blir tydligt när man jämför med Skullcandy Push Active vars etui plötsligt känns klumpigt och väldigt stort. Huruvida komforten påverkas av just rotationsmöjligheten låter vi dock vara osagt, men smidigt blir det helt klart.

Lurarnas ringa vikt på 4,4 gram per lur gör att de känns märkvärdigt lätta i handen och mycket bekväma i örat. Elementen mäter 10mm vilket ger en utmärkt ljudbild, men mer om det lite längre ner.

Laddboxens lock är fjäderbelastat och öppnas enkelt med ett knapptryck. Locket står fint upprätt och lurarna fäster sig magnetiskt. Snyggt placerat i knappen finns tre dioder som informerar om laddningstillstånd. Batteritiden imponerar med sammanlagda 40 timmar, åtta timmar i lurarna och ytterligare 32 från etuiet. För den intresserade så finns på Ankers hemsida en fullständig beskrivning av samtliga varianter som dessa tre dioder representerar.

På respektive lur har du en fysisk knapp med vilka du reglerar de vanliga funktionerna som paus, nästa spår, uppspelningsläge eller volym. Knapparna är givetvis programmerbara och alternativen är ett tryck, två tryck och långt tryck. Vi hade gärna även sett alternativet tre tryck, då samtliga funktioner då fått sitt eget läge. Vi hade också sett att knapparna har varit lite större. Med handskar blir det en gissningslek huruvida du lyckats eller inte.

En irriterande detalj är att om du återför en hörlur, oberoende vilken, i etuiet återställs inställningar för uppspelningsläge och normalläget går in automatiskt. Du måste sedan, beroende på hur dina knappar är programmerade, ställa uppspelningsläge från din mobil. En liten detalj men irriterande och onödig.

Slutligen är lurarna IPX7-klassade vilket utan tvekan skapar en trygghet vid exempelvis cykling i tungt regn eller en dusch med musik (vilket vi faktiskt har provat, med lyckat resultat). Helt klart en sak mindre att bekymra sig över!

Funktioner och uppspelningslägen

Appen

Anker Soundcore Sport X10 får ytterligare möjligheter med sin app. I denna får du funktioner som exempelvis andningsstöd för uppvärmning eller att varva ned, ett EQ-bibliotek samt möjlighet att ställa in kontroller. Du kan även ställa in och spara flera EQ-profiler för senare användning.

Brusreduceringsläget (Noise Cancellation)

Låga, monotona frekvenser tas effektivt bort och tillåter musikens samtliga register höras tydligt, men det blir inte helt tyst. Diskanter och explosiva snabba ljud går igenom kontinuerligt, om än något dämpat. Tillägget med vindbrusreducering påverkar inte märkbart i stark vind eller på en cykel. Bästa alternativet blir då Normalläget.

Genomhörning (Transparency Mode)

Genomhörningen är långt ifrån Soundcore Sport X10 starkaste sida. Visst hör du omgivningen, men ljudet är ganska grumligt och hade mått bra av lite förstärkning. Framför allt av de högre registren. Tittar man upp mot de mer exklusiva hörlurarna finns ibland även möjligheten att ställa in nivån av genomhörning, något vi saknar hos Soundcore Sport X10.

Ljudkvaliteten hos Soundcore Sport X10

Redan på boxen triumferar Anker med att lurarna har en extra kraftig bas och utan tvekan har de rätt. Basen är extrem. Så pass att det bitvis blir jobbigt att lyssna. Men när du är på gymmet, på cykeln eller i löparspåret och pulsen konkurrerar om hörseln, då kommer basens nivå till sin rätt. Den driver på, motiverar och hjälper dig att kämpa, precis som ett par sportlurar ska göra.

Spelar du bas-tung musik som exempelvis Solar Fields – Sombrero, blir det dock för mycket, för mullrigt. Istället för kraftig och effektfull blir basen överväldigande och obehaglig. Den inbyggda EQ kan inte heller justera tillräckligt mycket för att kunna lyssna normalt på exempelvis bussen.

Den generella ljudbilden imponerar dock, framför allt med tanke på prisklassen. Du får naturligtvis inte samma rymd eller detaljrikedom jämfört med exempelvis Sony WF-1000XM4, men du betalar å andra sidan bara en tredjedel av priset. Men om vi igen jämför med Skullcandy Push Active , som också är ett par sporthörlurar och ligger i precis samma prisklass, imponerar Soundcore Sport X10 och tar utan tvekan en ledarposition.

Med det sagt får du absolut tillräckligt, och mer därtill, för tillfredsställa dina öron under träningspasset. Hans Zimmers – Mombasa blir kraftfullt energigivande och fullständigt boxar hjärnan att orka lite till.

Kontentan – Anker Soundcore Sport X10

Ankers Soundcore Sport X10 blir snabbt en del av dig själv. De är lättmanövrerade och kompakta vilket gör att de gärna får följa med i fickan så snart du lämnar hemmet. IPX7-klassningen gör att du utan oro kan ha dem i fickan tills det är dags sätta dem i öronen. Måhända erbjuder de flera bra funktioner, men det de är bäst på att stötta vid träning och det är de riktigt bra på. Ljudbilden är utmärkt trots det ringa priset och batteritiden gör att du inte behöver fundera så länge du laddar någon gång ibland. Det finns förbättringspotential på flera områden, men om fokus ligger på kraftfull uppspelning vid träning är Ankers Soundcore Sport X10 ett utmärkt alternativ.

Anker skickade testprodukt för denna recension. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.

Spellista för testning:
⦁ Thomas Bergersen – Empire of Angels
⦁ Seven Lions – Freesol
⦁ Solar Fields – Sombrero
⦁ Hans Zimmer – Mombasa
⦁ Agnes Obel – Familiär
⦁ Alan Jackson – Drive
⦁ Dave Weckl – Dis´Place This
⦁ Von Dinkelmeyer – Countach 1988
⦁ Michael McCann – Watchtower
⦁ Armin van Buuren – Beautiful Life
⦁ Dawn Upshaw – Lorsque Vous N’Aurez Rien A Faire (ur Cherubin)

Audio-Technica ATH-R70x är en sällsynt best med många delar som är imponerande, innovativa och lösningsorienterade. Så snart boxen var framme högg vi in med entusiasm för att utforska dessa både estetiskt och tekniskt tilltalande hörlurar. Under testets gång gjorde vi flera upptäckter, bra som dåliga. Det visade sig att ATH-R70x styrkor till stor del också är dess svagheter. Häng med så vi det hela ett steg i taget.

Övergripande ATH-R70x

Boxens innehåll var ungefär som förväntat: en transportpåse, en 3 meter, löstagbar sladd med 6,3 mm adapter och naturligtvis själva hörlurarna. ATH-R70x är öppna (open-back) och jämfört med många andra hörlurar i samma nisch så är de extremt öppna. Oförlåtande öppna, skulle man kunna uttrycka det som. Det är nästan som att du inte har dem på dig, så mycket hör du av omgivningen. Fördelarna med detta är givetvis synnerligen god ventilation runt öronen, medan nackdelen blir att användningsområdet också begränsas. Du måste sitta i en absolut tyst miljö för att inte störas av minsta lilla ljud. Inga kylskåp, inga bilar som passerar förbi och knappa för all del lite mjukare på tangentbordet – du hör allt.

Designen är stilren och diskret. Såpass diskret att det blir ett moment att sätta dem rätt. Den lilla, svarta bokstaven som guidar till rätt sida är extremt svår att uppfatta i dämpad belysning.

Vikten ligger på minst sagt imponerade 210 gram (!) och det märks när du sätter hörlursbågen på huvudet. Märks är ett illa valt ord då det nästan är det helt omvända; vore det inte för att det kommer ut ljud och att öronpuffarna lite försiktigt trycker runt öronen så glömmer du att de finns där. ATH-R70x har en innovativ upphängning med två vingar (vilket vi sett förut i redaktionsfavoriten ADG1X) som justerar sig runt ditt huvud vilket gör att de passar på första försöket.

I kontrast är ATH-R70x ett par riktiga tungviktare när det gäller impedans. Hela 470 ohm motstånd bjuder de och känsligheten hjälper dig inte heller med sina 99 dB. Det gör att de blir svår-använda. Din mobiltelefon räcker inte långt. Din padda, med andan i halsen, klarar det sannolikt men utan några större marginaler. Du behöver således en DAC, en hörlursförstärkare eller ett biffigare ljudkort för att göra ATH-R70x rättvisa. Frekvensomfånget ligger på det hyfsat vanliga 5 – 40, 000 Hz och elementen mäter 45 mm.

Komfort

I det inledande stadiet gör vingsystemet – tillsammans med den ringa vikten – att lurarna är oerhört bekväma. Dock, allt eftersom glider de neråt, ur position. Tillräckligt för att de ska vila på öronen. Vingarnas fjädring är inte stark nog att kompensera för när du rör dig och när sladden genom gravitation drar i dem. Så efter ett tag vilar de åter på öronen vilket i det långa loppet blir oerhört irriterande. Komforten förlorar tyvärr därför mycket av sitt initiala intryck efter en tids användning.

ATH-R70x – Ljudbilden

Höga frekvenser (High-range)

ATH-R70x ger inte den förväntade tydligheten i de absolut högsta frekvenserna. Diskanten är något dov och viljan att genom en EQ öka på tydligheten uppkommer snabbt. Det blir en något nasal upplevelse, där öronen önskar mer tydlighet, mer sting. Och det är svårt att skaka av sig.

Mellanfrekvenser (Mid-range)

Om höga frekvenser inte helt imponerade så visar mellanregistren upp något helt annat: Du får uppleva en rymd och bredd som är påtagligt imponerande. ATH-R70x ger en sådan bredd att musiken faktiskt låter annorlunda än vanligt. Nya ljud, slingor och småeffekter poppar upp kontinuerligt i musik som du trodde att kunde utan och innan. Vi beredda att sträcka oss så pass långt att säga att denna extrema bredd inte är för alla. I alla fall inte för alla musikaliska rum. Hans Zimmer – Buyer Beware blir enastående effektfull där bredden blir en kraftfull kompanjon. Växlar du däremot till något som kräver lite mer tight:het och kärna, som exempelvis Tower of Powers – Soul With A Capital ´S´, då blir bredden det motsatta. Det blir för brett och musiken tappar fokus.

Låga frekvenser (Low-range)

Basen är likt mellanregistret en njutning. Kraftfull och precis. Den breda ljudbilden ger basen en samlande och tung roll. Den blir som ett ankare som håller samtliga register samman och skapar en synnerlig behaglig helhet. De låga frekvenserna levererar såväl pigga baskaggar som tunga och vibrerande basslingor. Det ska härmed inte missuppfattas som att ATH-R70x är bastunga. Inte alls, men de har utan tvekan kapaciteten, vilket ger ett gott betyg.

Den samlade ljudbilden

Hur man än vrider och vänder på sig blir diskantens svaghet något som sänker upplevelsen. Man saknar krispighet och detaljrikedom. Den överväldigande breda ljudbilden funkar oslagbart i vissa lägen, men blir en svaghet i andra. Men för att vara tydlig, ljudet är fortfarande enastående. Bara inte i alla lägen. John Powells – Once There Were Dragons, med sina många variationer samlade i en låt, ger ATH-R70x flera chanser att visa upp sig från dess rätta sida. Och då fullkomligt glänser det. Men Armin van Buurens – Beautiful Life kräver mer kärna, och då haltar det.

Kontentan – ATH-R70x

ATH-R70x är således som nämnt, en sällsynt best. De är ett par utmärkta referenslurar, men de extrema dragen hos hörlurarna gör att de blir något svår-använda. Samtidigt är de extrema dragen också något som imponerar, i rätt situationer. Den innovativa upphängningen är en från början utmärkt idé men gör dessvärre att lurarna inte sitter kvar på plats och du tvingas rätta till dem gång på gång.

Problemet som ATH-R70x möter i denna prisklass är att de har gott om konkurrens från värdiga alternativ. Alternativen må väga en gnutta mer, men i övrigt erbjuder de bättre möjligheter för användning med mer balanserad öppenhet, betydligt lägre impedans och detta dessutom till ett lägre pris. Så välj noga, för ATH-R70x kommer med lika höga krav som den kvalitet de levererar.

Audio-Technica skickade testprodukt för denna recension. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.

• Spellista för testning
  • Thomas Bergersen – Empire of Angels
  • Tower of Power – Soul With A Capital ´S´
  • Solar Fields – Sombrero
  • Agnes Obel – Familiär
  • Alan Jackson – Drive
  • Von Dinkelmeyer – Countach 1988
  • John Powell – Once There Were Dragons
  • Armin van Buuren – Beautiful Life
  • Dawn Upshaw – Lorsque Vous N’Aurez Rien A Faire (ur Cherubin)
  • Christian Sandquist, Nina Fylkegård – Wanderers
  • Hans Zimmer – Buyer Beware

Vad var det som just hände? Avstannade allt i min närhet samtidigt? Nej, allt som hände var att Sonys WH-1000XM4 startade sin synnerligen imponerande blockering av omvärldens brus och störsändning. Sony WH-1000XM4 har något år på nacken, men ska för den sakens skull inte förbises – särskilt nu när priset just krupit under 3 000 kronor. Nästan ingenting är fel med dessa hörlurar och det som levereras är optimalt. Men det finns ett aber i helheten som gör att de inte får full poäng.

Sony WH-1000XM4 – Det övergripande

I den medföljande väskan finns en 3,5 mm, flygplansadapter samt en USB-C sladd.

Utseendet på Sonys WH-1000XM4 är diskret och stilrent. Kan du inte direkt se skillnad på föregångaren och dessa, är du förlåten, designen är synnerligen lik. Touch-kontroll är inbyggt i högra luren där svepningar och tryck startar, stoppar, höjer volymen samt styr de andra mest basala kontrollerna.

De finns tre lägen på lurarna kan ställas in på. Det första är Ambient Sound Control där du själv kan ställa in hur mycket du vill höra av omvärlden. Det andra är Ambient Sound Control Off, lurarna blir då “döda i vattnet” och fungerar som ett par vanliga hörlurar. Det tredje är Noise Cancelling vilket helt enkelt stänger ute allt. I de två aktiva alternativen kan du låta lurarna särskilt lyssna efter röster och reagera med att öppna upp för att underlätta ett samtal, så kallat Tala-i-chatt. Utöver det finns många optimeringsinställningar att förfina din upplevelse med. Exempelvis atmosfärtrycks-optimering, analys av örats form eller ljudkvalitets-läge. I aspekten passform finns inte så mycket att tillägga. WH-1000XM4 vilar skönt och mjukt mot huvudet.

Batteritiden imponerar, även med brusreduceringen igång, då du får cirka trettio timmar vanlig användning. Kör du utan brusreduceringen får du ytterligare cirka 8 timmar. Med andra ord täcker du även de längre flygresorna som finns tillgängliga.

WH-1000XM4 – Det som inte låter

Monotona och kontinuerliga ljud försvinner helt på en nivå som nästan gör det obehagligt. Tvättmaskiner stannar, vattenkokare och fläktar blir ljudlösa och en svag känsla av att det vore skönt med en vägg bakom ryggen kryper fram. Lägger man sedan på musik eller en podd blir du helt isolerad, du hör garanterat ingen komma. Detta som sig bör givetvis, stoltserar man tillsammans med Bose om att vara branschledande bör denna funktion också vara framträdande.

Det finns dock en nackdel med den intensiva brusreduceringen och på den här nivån blir det påtagligt: det skapas ett tryck runt öronen som efter tag blir riktigt obehagligt. Känslan som närmast går att beskriva är som att det slår lock för öronen. Man vill ta av lurarna och låta öronen vila. Andas lite. Att bära WH-1000XM4 med brusreducering under en längre period isolerar visserligen bort allt störande ljud, men trycket gör att det blir en befriande känsla när man tar av dem. I slutändan får man helt enkelt bestämma sig för vad som är viktigast: tystnaden eller bekvämligheten?

WH-1000XM4 – Det som låter

Det som låter, det är i världsklass. Ljudbilden är på nivån att nya detaljer och effekter kommer fram i musik man redan kan och tycker om. Detta är tack vare Sonys nya ljudprocessor. I en ambition att komma så nära det tänkta originalljudet som möjligt och samtidigt bearbeta komprimerade ljudkällor har Sony gått från DSEE HX till DSEE Extreme ljuduppskalning.

Ingen testad genre får Sonys WH-1000XM4 att rygga undan. Alla register representeras utmärkt utan minsta behov av justering i den medföljande EQ. Thomas Bergersens – Empire of Angels fullkomligt glittrar i öronen medan Agnes Obels – Familiär blir fascinerande detaljrik. Men när Dawn Upshaw sjunger Lorsque Vous N’Aurez Rien A Faire tillsammans med aktiverad brusreducering, ja då stannar världen runt omkring och man sugs fullkomligt in i upplevelsen. Och WH-1000XM4 låter dig få den upplevelsen när än du önskar. Beroende på vad du lyssnar på kan dock brusreduceringen ta bort en viss kraft och studs i musiken. Det är knappt märkbart, men ändå – man får inte riktigt det tryck som i vissa fall förväntas.

Även som headset fungerar WH-1000XM4 alldeles utmärkt. Att du själv får bra ljud var väntat, men även den du pratar med hör utmärkt. Ett plus så klart men på gränsen till ointressant i sammanhanget, WH-1000XM4 är knappast ett par lurar du köper för att använda till telefonsamtal.

Kontentan

Sonys WH-1000XM4 är en storspelare, på alla sätt. Brusreduceringen är fenomenal, ljudåtergivningen är magnifik och det finns nästan ingenting att anmärka på. Nästan. Brusreduceringens kraft gör att lurarna är svåra att använda under en längre period. Trycket runt öronen gör det obekvämt och gör att man vill ta en paus. Det måste dock sättas i perspektiv, sitter du i en brusig bil eller ett flygplan är brusreduceringen en gudagåva. Men är miljön runt omkring relativt skonad från störande moment kan brusreduceringen med fördel slås av för att få bort nackdelarna med den. Och det gör ju att WH-1000XM4 till viss del tappar sin poäng och sitt främsta säljargument. Men i en bullrig miljö finns sannolikt inget bättre alternativ.

• Spellista för testning
  • Thomas Bergersen – Empire of Angels
  • Seven Lions – Freesol
  • Solar Fields – Sombrero
  • Hans Zimmer – Mombasa
  • Agnes Obel – Familiär
  • Really Slow Motion – Dominus
  • Alan Jackson – Drive
  • Dave Weckl – Dis´Place This
  • Von Dinkelmeyer – Countach 1988
  • Ulrich Schnauss, Jonas Munk – Sirocco
  • Armin van Buuren – Beautiful Life
  • Dawn Upshaw – Lorsque Vous N’Aurez Rien A Faire (ur Cherubin)

Sony skickade recensionsprodukt för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.